Wrooom!

Chiang Mai!

Antligen lamnat Laos och sitter nu i Thailands femte storsta stad uppe i norr, Chiang Mai. Tar och borjar inlagget med lite gnall, uppskattas alltid!

Som om jag inte lagom lite bavade for den langa bussresan hit redan innan.. Det som hande var att jag hamnade i en buss med saten som ej gick att luta bakat, stinkande uraldriga Laoianer och sicken kyla! Jag som var radd for att svettas satt nu och stor fros i den ca 10 grader varma bussen, allt jag hade pa mig var badbrallor och min grona beerlao t-shirt, i 15 timmar!! Slapp i alla fall en smutsig, urinluktande femaring som kramade Charlies arm och storsvettades hela resan (maste varit sjuk eller nagot, stackars barn). Konstigt att ungen hade eget sate och mamman satt bakom, barnet behovde nagon vid sin sida.

Max en timmes somn lyckades jag samla ihop. Efter denna resa hoppade vi in i en minivan, skon temperatur men ack sa trang och skinkorna borjade varka. [/gnall]

Tillslut kom jag fram till Chiang Mai och efter att jag kopt och slukat lite forkylningsmedicin madde jag battre an nagonsin! Drog in pa ett hotell med en fran bussen vid namn Charlie fran Ohio, USA. Vi delar rum och betalar 30kr var per natt! Tanten i receptionen ar jatte snall som bjuder oss pa vatten och kakor, I love you granny!

Idag hyrde vi mopeder och vralade igenom staden, inte mycket att se men staden ar vacker, gron, frash och besmyckad med ett stort antal tempel.

Tempel... Dessa har man sett sa otroligt manga av, intresserar en inte alls. De gor staden mysigare och mer varierad men aldrig att man orkar ga in i ett till.

Det man gor har ar framfor allt trekking men efter Laos kanns allt extrem fattigt och priserna langt over acceptabla. Detta betyder att vi drar vidare till BKK redan imorgon. Nattbuss sa pa torsdag ar man tillbaka i huvudstaden, 10 timmars fard. Danne jag vantar och ar mer an redo for en intensiv natt pa lordag!

Indisk flash back

Nu ar kroppen i fart med gnallandet igen. Magen knorrar dystert och de ovriga lemmarna ar svagare an vanligt. Misstanker att det var all konstig vasterlandskmat i vang vieng, supandet och sen avrundningen med Indiskmat igarkvall som spokar. Men det kunde varit mycket varre sa det ar dags att knipa igen. Nu ar det dags for annu en statusuppdatering pa vad som hander, det var ett bra tag sedan nu!

Direkt da jag anlande i Luang Prabang, den gamla Laosianska huvudstaden stotte jag pa tva Vaxsjobor som jag endast mott i tubingdjungeln. Under de senaste tre dagarna har jag hangt pa dem. Vi var igar utanfor staden och inspekterade helt underbara vattenfall och bassanger varav i somliga vi kunde ta ett behovligt svalkande dopp i.
Idag hyrde vi cyklar och tog oss runt i princip hela staden, in bland sma grusvagar och glada Laobor. Staden ar fylld med franskarkitektur eller kanske en blandning men husen ar i varje fall mycket vackra och naturen ar gron och fridfull. Jag tror manga forfattare aker hit for att skriva, overallt sitter fransmannen med sina laptops pa cafeer. Hettan kunde jag varit utan, varmaste dagen hittills trots var nordliga position.

Pa kvallen i staden, var dag kommer en mysig nattmarknad fram langs huvudgatan och de saljer vackra handgjorda foremal, tyvarr ar det ofta samma sak i manga av standen.

Nu efter en liten nap ska vi ivag och kolla in det stora museet. Det ar en kulturellvisit har och endast en ol har slukats pa en clean bar igarkvall.

Imorgon tar jag bussen (20 otroliga timmar och AC ar inte garanterat...) ner till Chiang Mai i Thailand dar jag kanske hoppar pa en trekkingtur innan jag moter upp Danne for fest i BKK 28 Mars. Smalanningarna lamnar ocksa imorgon men de tar planet vidare till Hanoi, Vietnam.

Otroligt, har varit "ensam" redan i tva veckor...

Vang vieng

Dags att skriva lite igen tankte jag! Dagarna har forsvunnit snabbt har i Vang Vieng och jag hade aldrig kunnat forbereda mig pa detta stalle.
Allt borjade for fyra dagar sedan da jag anlande med bussen pa eftermiddagen. Efter att ha passerat sma farmarbyar dar de antagligen knappt har elektricitet blev man forvanad over alla internetcafeer och restauranger som saljer vasterlandskmat och visar episoder fran Vanner, Simpsons och Family guy i varenda lilla vra dar det inte far plats ett guest house.
Jag kom dit sa pass sent att jag hyrde en cykel istallet for att tuba som alla gor har. Utanfor byn var det skyltat till en grotta och eftersom jag inte hade nagot mal tankte jag att det lat som nagot att utforska! En bra bit utanfor staden, mitt pa en aker sag jag nagon som hade problem med cykeln, kedjan hade hoppat. Jag tankte snabbt fraga om grottan var nagot att se och da han reste sig upp visade det sig vara min polare fran bussen BKK-Vientiane! Helt otroligt, det var hans sista dag i Vang Vieng (5 dagar totalt sa jag var saker pa att han redan hade dragit).
Vi begav oss i alla fall tillsammans till grottan och inuti fanns en stor lagun! Maktig kansla att ta ett dopp i mitten av en kolsvart grotta och vattnet var riktigt kyligt men det uppskattades efter Thailand!
Efter detta drog vi in pa en restaurang och Arthur berattade gick igenom om hur tubingen fungerar, att folk inte anvander badringar utan bara tar tuk tuken ner direkt och super sin vag fram och sen avslutar med en tuk tuk tillbaka. Samt gav mig lite tips och konstant hyllade tubingen!
Jag maste halla med, det var en otrolig upplevelse som inte gar att beskriva. I tre dagar har jag nu varit dar nere aven om jag avbrot tidigt idag eftersom jag var aningen sliten. Det var kul att festa lite och traffa sa mycket nytt folk men nu ar det snart dags att dra vidare igen! Nasta stopp blir nog i overmorgon i Luang Prabang. Ar fortfarande trott sa orkar inte korrekturlasa, tyvarr.

Roda myror

Nu ar jag redan tillbaka i Vientiane! En dag i djungeln och det kanns redan som en langre period an alla tre dagar i huvudstaden tillsammans. Allt borjade med att Mike och hans bror kom och plockade upp mig i deras pick up truck vid mitt KPP guesthouse. De tva broderna kom fran Belgien och var ytterst erfarna resenarer (sisadar 10 ars erfarenhet var). Staendes pa flaket, ett fast grepp om taket pa forarhytten och med en rorsockerdryck i pase med sugror i ena handen for vi genom de sandiga och extremt ojamna vagarna utanfor den lilla, stora staden. Enorm frihetskansla och det marktes att det var ett stalle dar turister sallan skadats ty folk vander sina blickar och fingrar mot en och yttrar for mig oforstaeliga ord (farang begriper jag som anvands ofta och betyder utlanning/alien).

Med lite snabbspolning i min historia anlander vi nu efter att ha passerat en mangoodling i dreamtime-laos! Min bungalow var placerad pa 2-3 meter hoga palar och byggd av rent spillvirke ty Mikes mal var att radda trad. Jag blev smatt nervos da de berattade att jag var den anda gasten och kande mig smatt obekvam hela tiden faktiskt aven om jag njot nagot enormt av det mesta. Efter jag packat upp mina tillhorigheter tog jag stigen ner till restaurangen/chill out terassen och bestallde en lokalratt som bestod tillmestadels av chili och kottfars (gott). Mike hade just oppnat stallet och jag var den andra gasten som hittat dit pa egenhand (ca 20 andra hade varit dar innan som var vanner till agaren) och efter de tva aren som han byggt stallet var han lite ensam. Det marktes verkligen hur han ville visa upp sitt lilla retratt och att han tyckte det var kul med gaster. All uppmarksamhet var trevlig men aterigen fick det mig att ma aningen obekvam. I alla fall sa drog vi efter maten ut i djungeln! Tre timmar vandrade vi runt pa slingriga stigar med en machete for att kapa bambuskotten som ivrigt forsoker fylla igen alla tomrum i djungeln. Det var helt underbart och fick se allt fran tat vegetation, forvanadsvart formade klippor och sa vandrade vi genom en lang back dar fjarilar och grodor regerade. Vi tog oss till ett stalle han alltid drommt om men dit han aldrig kommit (till ett enormt trad som man kunde se fran avstand sticka upp och dominera tradkronorna). Vi hade liknande upptackar kansla och samma beslutsamhet att ta oss dit oavsett och det gick fint efter lite mer avancerad klippblockshoppning.

En till tur blev det sedan da morkratt foll och fullmanen svagt belyste omradet fran bakom sina moln. Det ar nu djuren kom fram! Jag fick se vandrandepinnar, en viper, olika sorters gecko odlor, syrsor, cicador, decimeter stora skorpioner, enorma spindlar, en lov insekt (ser precis ut som ett!) och en hel del annat! Enormt djurliv och aven om det finns giftiga djur sa ar de inte aggressiva. Mike fragade runt hos lokalbefolkningen om farliga djur men ingen kande till nagon som dott av tex en orm.
Nar vi var klara satt vi ett tag pa terassen, det anda ljuset kom fran en handfull stearinljus. Otroligt lugn och en obeskrivlig kansla fyllde. Sen begav jag mig till min hydda for att finna en vidrig, stor spindel sittandes bredvid huvudanden av min madrass. Da jag sag den inbillade jag mig att jag sag annu fler i varenda mork vra i rummet (och de ar inte fa i en hydda utan elektricitet). Fjant som jag ar gick jag ut pa tradacket utanfor och la mig pa en tunn bambufilt dar jag sakta somnade in.

En otroligt handelserik och spannande dag! Men morgonen efter hade jag fatt nog, jag kande inte lugnet som behovs for ett stalle som det och ett tvang att umgas med agaren eftersom han ville ta hand om sina forsta gaster (han var mer som en fellow backpacker men inte min umgangestyp). Med min ryggsack/bibiliotek pa ryggen (det blev en hel del bokinkop i BKK) tog jag stigen ut fran dreamland, genom djungeln sedan genom en lokal lantort dar det blev varldens uppstandelse da de fick syn pa en farang. Foraldrarna ropade pa barnen sa att de skulle fa se mig yrvaken och vilsen stapla fram med mitt bagage och svettig panna. Val genom byn nadde jag me kong floden dar jag plockade en pick up truck tillbaka till vientiane. Har aldrig sett en sa liten bil rymma 20 pers, rissackar och en hel del andra varor. Udda kansla ocksa att krypa in i hytten med alla tittande, skrattande samtidigt som de lade massa kommentarer jag inte kunde begripa om utlanningen.

Over och ut for denna gang! Jag ar glad att ni orkade lasa min textvagg!

Promotion

Redan har tva dagar glidit ur mitt grepp i Vientiane, tiden gar riktigt fort! Idag steg jag upp tidigt for att hinna gora min Thailandska visumansokan (de oppnar 8:30) och satte mig vid restaurangen bredvid guesthouset for en rejal, underbar frucke tyvarr kan jag inte saga samma sak om mannen vid bordet bredvid. Tjock, svettig och fran Texas satt denne man och kakade sin sallad med 2st 640cl Laobeer pa bordet. Vi borjade en oskyldig konversation och visst blir man glad da frammligar vill prata med en men denna gang hade jag nog helst sluppit undan. Han hade spenderat manader i Laos och hans huvudsysselsattnig var tyngre droger som han snortar genom nasan ty injektioner var inget for honom. Visst det finns manga som fastnat i trasket men sattet han finansierade det pa gjorde mig riktigt forbannad..
For det forsta hade han nagot forhinder och levde pa pengar fran staten och sedan genom ebay saljer han bilar. Men inte riktigt sa cleant som man ka tro utan da depositionen kommit in pa hans konto forsvinner han sparlost. Han hade nagra speciella kreditkort med kontaktinformation som latt kunde andras for en slant. Detta var inte allt utan han installerade spyware pa en skolas datorer sa da eleverna bestaller saker pa internet skickas all kreditkortsinformation rakt till hans ftp. Nu sitter och spenderar andras pengar, reser jorden runt, super och far upp bland molnen. Han letade kontakter sa att han skulle kunna importera drogerna till USA och salja dar for en god profit.
Dar sitter jag som just akt dit for en scam och lyssnar pa medans han med ett brett flin skryter om sina handlingar samtidigt som svetten parlas i hans panna. Vad gor man! Frustrationen vaxte och vaxte och har inte varit sa arg pa lange.. Men vad kan jag gora!? Totalt maktlos sitter man mittemot ett akta svin..
Bilden av hans fula, runda, svettiga tryne och handen klappandes pa brostfickan innehallande hans Amerikanska pass samtidigt som han smilande sade "Because I am an American" ligger ordentligt graverat i min skalle..
Aja, dags att komma over den handelsen nu, man kan inte ga runt och tro gott om alla. Kanns underligt da man ar van vid allt hederligt folk i trygga Lund. Man har haft en saker och underbar barndom men ibland undrar man om man inte haft en starkare och battre personlighet genom att vaxa upp bland mer utmaningar och hinder.

Efter frukosten letade jag reda pa en ATM och begav mig sedan till konsulatet. Efter fyra timmars koande i fratande sol och drankt t-shirt kunde jag antligen bege mig tillbaka. Imorgon hamtar jag upp det igen och som tur var slapp jag betala de 250 kronorna pa grund av en tre manaders promotion! Wohey!

Da jag far tillbaka mitt pass och visa stannar jag en sista natt sen fuderar jag pa att hyra en cykel och dra till Dreamtime Eco Retreat for att vandra runt i naturen och sakta flyta pa ryggen i floden. Det ser riktigt idylliskt ut och tar jag mig dit med en cykel blir boendet free of charge forsta natten. Kanske stannar jag 5 dagar och da blir aven sista dagen gratis! Sitter och vantar pa svar fran de ansvariga for tillfallet.
Mer information finner ni har:
http://dreamtime-laos.com/index.html

Hade inte tankt att blogga men sa blev fallet, ska ut och se om jag kan fa tag pa en liten middag.
Peace!

Vientiane

Nu har alltsa min forsta dag har i Laos sakta vandrat forbi. Trots att detta ar huvudstaden sa kanns det som om jag hunnit se allt jag vill se och allt detta med det anda malet att hitta thailandska konsulatet! Jag var uppe i en triumphbage byggd av cement fran USA som skulle anvandas till en flygplats egentligen (finurliga Laosianer), passerade tempel och traskade runt bland de olika kvarteren. Det tog mig ett bra tag att hitta konsulatet som tyvarr redan var stangt sa far pysa dit imorgonbitti, nu har jag kolla pa staden och var stallet ligger iaf. Nar jag far tillbaka till thailand med buss far jag bara ett 15 dagars visum och det racker inte langt, gar jag till ambassaden kan jag fa ett 60 dagars.
Jag blev forvanad over hur ren denna stad ar och hur ordentliga och frasha byggnaderna ar, fransmannen maste ha haft en stor influens under kolonisationstiden. Tyvarr ar det nastan dyrare an Bangkok sa nagon langre visit blir det icke.
Nu pa kvallen tog jag mig ner till en kudde och bord vid Me kong floden dar jag tog en Beer Lao och BBQ biff i lugnans ro medans myggfana sog mig torr.. Mysigt men molnen tackte den annars potentialt vackra solnedgangen, fullmanen glanste fint i alla fall.

Det gar bra att resa ensam, antar att det ar det okanda som skrammer mig mest! Men det ska nog inte bli nagra problem, kanner mig redan stadigare pa bena.

Fluff

Godmorgon!
Sadant lugn det ar har, det gar inte att beskriva! Efter 14 timmar pa bussen har jag nu anlant i Laos huvudstad, Vientiane. Detta sags vara ett av varldens fattigaste lander men det marker man inte av alls. Det ar en liten stad, frodiga grona trad, laga mysiga hus varav manga tagit smatt europeiska former fran tiden under franska styret och mekong floden i bakgrunden tackt med en tunnt dimmtacke. Som sagt ar det en liten stad utan speciellt manga sevardheter. Tre dagar kanns som en lagom vistelse for att fa se buddha parken och ta en Laobeer vid floden.
Nu har jag hangt runt med en snubbe fran Hong Kong och hans room mate fran England, kom just ut fran en restaurang dar vi kakade lunch/frukost.

En god borjan pa solokarriaren, far hoppas att det dyker upp nagra lediga hotellrum nu bara!

Ett nytt kapitel

Ojoj, sa har daligt har min kropp inte matt pa lange. Igar var forsta dagen patienten kunde lamna sjukhuset sa vi drog ner till ett shoppingcenter och kakade redigt med Japanska delikatesser. Bangkoks uteliv ar ytterst begransat men patientens agent visade oss ett stalle dit thailandarna sjalva brukade dra, Hollywood awards var namnet. Insidan bestod av en enorm scen med valgjord dekor omringad av barstolar och sma bord. Det fanns inget dansgolv utan folk dricker sin whiskey och tittar pa showen (de sjunger och dansar till kanda latar), riktigt kul och sicket os!

Detta var min vans sista dag i BKK sa utan somn och pa tok for mycket whiskey i baljan (hon fick inte dricka p.g.a. operation) drog vi vidare till flygplatsen 5:30. Sma sorgligt, kommer sakna henne. Trots att vi var pa sjukhuset storre delen av tiden sa hade jag riktigt kul. Efter vart farval tog jag taxin in till Khao San road och tog in pa forsta basta hotell dar jag kunde dacka..

Nu borjar mina 48 dagar i ensamhet och om knappt tre timmar far bussen mot Laos! Det kanns bra, att resa sjalv ar ingen big deal egentligen men for att inse det maste jag prova pa det! Nasta gang kommer jag troligtvis rapportera fran huvudstaden Vientiane.

Rite of passage

Imorgon drar jag antligen ifran en stad jag nu kan kalla "hem" och hoppar pa bussen norrut till huvudstaden Vientiane. Under dessa nu tva veckor i Bangkok har jag mestadels tagit det lugnt och spenderat tid pa sjukhuset med en god van. Jag vill inte ga in pa mer detaljer an detta men storre delen av tiden har gatt at till kanslomassigt support samt hjalpt till med sma tjanster p.g.a. patientens rorlighetsbegransningar.

Det gick val bra forsta veckan men nu nar denne person ar sa pass frisk och fortfarande vill ha mig i narheten kan bli en smula frustrerande. Klart jag vill stalla upp for mina vanner men da jag inte kan gora saker jag vill gora bara for att personen kanner sig ensam utan mig sa kliar det pa irritationsnerven (nagra fa timmar kan man val vara ensam per dag, speciellt da denne har en dator och jag endast min trofaste iPod). Bor kanske notera att personen ar nu uppe ur sangen och klarar sig bra pa egenhand. Nurses och service ar det verkligen ingen brist pa. Jag behover lite alone time da och da ty det ar sa jag ar van vid att spendera min tid. Gillar inte att bli tillbaka hallen eller put on a leash.

Aja, nog med gnall! Det ar en mycket god, generos van som jag inte traffat sa ofta sa det har varit kul pa manga vis! Imorgon separeras vi, jag far till Laos pa kvallen och hon hoppar pa planet pa morgonen till sitt hemland.

Imorgon borjar det riktiga aventyret och nervositeten byggs sakta upp. Men det ar bra, graset ar alltid gronare pa andra sidan radsla, det ar min livserfarenhet. Lange har jag levt i feghet, flytt fran allt jag ogillar men sa har jag ocksa insett vilken trakig person det gjort av mig. Har pa sjukhuset blev jag kallad "Shadow friend" av patientens agent, det sager en hel del. Jag lar alltid vara en ensammare varg an vad som ar normalt och det trivs jag med men det finns flertal situationer som jag maste ova pa att hantera battre. Forhoppningsvis kommer dessa en och en halv manaderna framfor mig att andra detta, upp till bevis!

Fodelsedagar

Jag tankte ta och gratulera alla som fyllt ar i dagarna!

Forst och framst vill jag gratulera min moster Annica som fyller 40 blankt!

Sedan vill jag gratulera mina vanner Martin Bendsoe som for hem i efterskott och min gammle klasskamrat Henrik Lohmander som ocksa fyller ar idag.

Martin hade influensa och fick spendera fodelsedagen pa lassarettet sa tyvarr tror jag inte att hans fodelsedag var nagon storre vinst... Hemma i Sverige insag han snabbt hur lite det fanns att gora och hur bra man egentligen hade det har nere (du far garna gora ett blogginlagg om hur du avslutade resan!).

Idag har jag tagit det lugnt och spenderat nagra timmar nu pa kvallen till att vandra till min jarnvagsbro over den stora floden. Dar satt jag ett tag pa kanten, lutad mot racket och filosiferade med min kamrat ipod shuffle, omgiven av upplysta tempel och i fjarran kan man skada de praktiga skyskraporna runt centrala BKK.